TANKAR EFTER FÖRSTA DAGEN PÅ HDK

Snart har jag tagit mig igenom två års naturvetenskapliga studier samt hela lärarutbildningen. Mål som från början kändes i det närmaste ouppnåeliga. Jag som var ”praktiskt lagd”, hur skulle jag klara av all denna teori, det var ju inte alls ”min grej”.

Men långsamt har detta växt in i mig, bit för bit har jag insett det som ingen lärare behagade delge mig under min skoltid, att praktik och teori inte är skilda världar, att de hör ihop, är ett och att jag därför är både och.

Jag har funnit det skrivna språket, visserligen fortfarande en trevande förälskelse, men jag har äntligen kunnat sätta ord på processer och känslor i samband med mitt skapande arbete som jag tidigare bara känt inuti.

En nyfikenhet har väckts i mig, en nyfikenhet på mitt kreativa arbete, en nyfikenhet att utforska det på ett annat plan.

Jag har lärt mig en hel del om olika forskningsfält genom all den litteratur som passerat under lärarutbildningen… men jag har en kunskapslucka här och det är i det forskningsfält som intresserar mig mest. Den konstnärliga forskningen.

Visst är jag förtrogen med att allt skapande är någon form av utforskande. Men hur ser det egentligen ut inom det konstnärliga forskningsfältet? Vad är det man utforskar? Vilka metoder används? Vilka teorier utgår man ifrån?

När blir ett skapande arbete vetenskapligt? Är det i den stund man börjar dokumentera det? …och i den stund man reflekterar över sin dokumentation?

Kan något så subjektivt som det egna skapandet någonsin bli vetenskapligt?

Kort sagt: Vad har jag att förhålla mig till?

Här finns ingen metodpraktika som räcker till, inga faktaböcker att luta sig emot. Men det finns en del artiklar att läsa och kanske kan jag få lite klarhet genom dessa. Det får bli så jag tar mig an det här examensarbetet.

Utan ett tydligt ämne, utan klara frågeställningar men med ett brinnande intresse.