Pussla, leta, finna...

Gårdagens seminarium var riktigt bra. B kom med förslag till metoder för att koppla ihop det konstnärliga gestaltningsarbetet med utbildningsvetenskapen. Han beskrev en avhandlingsform som heter Sammanläggningsavhandling (används inom t.ex. medicin och teknologi)

NE beskriver Sammanläggningsavhandling såhär:
Sammanläggningsavhandlign subst -en -ar
¤Akademisk avhandling som består av ett flertal, ofta tidigare artiklar till skillnad från en traditionell avhandlign som endast består av ett längre verk.

2008 04 23 Källa Nationalencyklopedin.

På den här länken 2008 04 23, www.hanken,fi/student/sammanlaggningsavhandlign, kan man läsa följande:

”Med sammanläggningsavhandling avses enligt Statsrådets förordning om universitetsexamina (794/2004) en avhandling som består av "vetenskapliga publikationer eller manuskript som godkänts för publicering och som behandlar samma problemkomplex och vars antal av universitetet anses tillräckligt och ett sammandrag av dessa, eller något annat arbete som uppfyller motsvarande vetenskapliga kriterier. Till publikationerna kan även höra sampublikationer, om författarens självständiga andel i dem kan påvisas."”

Vilket gör att min grundfråga ändå kvarstår. Kan konstnärlig forskning vara vetenskaplig?

Men tillbaka till gårdagens seminarium.B beskriver hur han menar att sammanläggningsavhandlingen skulle kunna fungera på vår typ av arbete. Jag tror att jag fått med någotsånär ordagrant men är inte helt säker:

Man kan till exempel fråga sig: Är arbetet jag genomfört kunskapsgenererande? När förstod jag vad? Och varför? Genom att sedan koppla dessa erfarenheter till vetenskapliga referenser kontextualiserar man sin gestaltning till en etablerad vetenskap.

Man syr en "kappa" åt gestaltningen.

Jag har under kvällen och morgonen funderat över vad det här innebär för det gestaltande arbetet. Det borde bli så att man alltså genom att göra kopplingar mellan sitt gestaltande till mer etablerade vetenskaper kan bekräfta en teori men endast utifrån mitt eget gestaltningsperspektiv. Man skulle också kunna tänka sig att man utifrån dessa kopplingar och sin gestaltning gör nya upptäckter som inte finns beskrivna i den teori man utgått ifrån eller någon annan teori. Hur är det i dessa fall? Man kan ju aldrig påstå att den upptäckten är något annat än subjektiv om man inte först prövar om det man upptäckt stämmer på fler än mig själv.Det betyder i så fall att man måste göra någon ytterligare undersökning som mer vetenskapligt kan bekräfta den nya teorin.

Alltså, utifrån det här resonemanget skulle man kunna säga att den konstnärliga gestaltningen fungerar som metod för att subjektivt bekräfta befintliga teorier men även som metod för att finna nya undersökningsområden inom forskning på tex estetiska lärprocesser (ett ord som jag för övrigt inte riktigt gillar, men tills man kan hitta ett bättre så…). Dessa nya undersökningsområden eller teorier kan man sedan ta vidare och försöka bekräfta genom att undersöka fler personers konstnärliga processer, jämföra och dra slutsatser.

Då är det ju fortfarande så att det konstnärliga gestaltningsarbetet inte ligger till grund för vetenskap (i den etablerade bemärkelsen) utan snarare fungerar som ett verktyg till att finna nya teorier att pröva vetenskapligt.

(...så har vi ju också jämförelsen med metoder som deltagande observation. Man skulle kunna peka på en rad likheter, men också en del skillnader. Den kopplingen får jag fundera lite mer över)

Men jag har en annan lösning som jag funderat lite över, där man kan använda sig av den metod B beskriver men som kanske även motiverar andra metoder. Om jag genom min gestaltande undersökning kopplade till vetenskapliga teorier skapar mig egna teorier om hur något fungerar eller hur min process ser ut så skulle jag kunna anta att det med största sannolikhet stämmer på fler än mig. Detta antagande kan jag göra om jag i mitt undersökande utgår från ett samartsperspektiv. En teori om att trots varje människas unika egenart så är vi väldigt lika. Man skulle kanske också kunna tillämpa matematikens sannolikhetsteori och mena på att om jag fungerar såhär så är det högst sannolikt att fler gör det, även om det självklart inte går att generalisera (men går det egentligen att någonsin göra det?).

På detta vis blir det konstnärliga, undersökande gestaltningsarbetet till nytta, vilket är ett av kraven för vetenskaplighet.

Man kan ju bara föreställa sig vilken guldgruva alla dessa vetenskapliga gestaltningsbeskrivningar (även de som inte i sig handlar om processen utan ämnet man undersöker) skulle kunna bli för en som vill forska vidare på ”konstens lärprocesser” (det ordet skulle jag föredra framför estetiska lärprocesser). Här skulle man kunna finna avgörande kunskaper som vetenskapligt motiverar en förändring av bildämnet i skolan.

Funderar OCH GESTALTAR vidare :)