SANNING - - - - -> ENTROPILAGEN

Alla funderingar kring sanning har fört mina tankar till lögner, har stött på två personer under loppet av fem år som tagit sig mycket långt genom att ljuga, ljuga, ljuga… vilket också resulterat i många ovänner och mycket väsen över små saker, det krävs ganska mycket av en person som väljer att leva på lögner, ett gott minne är att föredra till exempel.

Samtal med min mor om lögner förde mig in på tro, inte för att jag liknar tro vid lögn utan för att tankarna tog vägen kring uttrycket ”att ljuga så att man tror sig själv”…

Tankarna kring tro kopplade min hjärna tillbaka till boken som jag har liggandes på toaletten sedan ett par veckor tillbaka (vilket betyder att jag läser den ca 10 minuter om dagen), den jag också nämnt i ett tidigare inlägg, ”Pragmatism”, den där sanningssynen som kopplar samman vetenskap och metafysik.

Ett litet citat från bokens baksida;”Människan som handlande varelse står i centrum, både när det gäller innebörden i ord och mer kontroversiellt, när det gäller att förstå vad sant eller falskt betyder. James betonar genomgående den aktiva människan, som hela tiden söker sig vidare – i vetenskap, religion och moral, i livet.”

Trots att jag är en person som inte på något sätt identifierar mig som religiös så tilltalas jag av den här sanningssynen. Den är inkluderande och tolerant… det vill jag också vara.
För visst är väl vetenskap också en form av tro ändå?
Visst kan vi inte med säkerhet veta någonting?

Men vad har vi vetenskapen till?
Ett försök att ordna bena upp och förtydliga alla små, små delar världen och livet är uppbyggt av… för att sedan koppla samman igen och få en förståelse för helheten?
Kanske är det så?

Dessa tankar tog mig vidare igen och jag började fundera över entropilagen.